VM i Stand Up Paddleboard

Denna text är en rapport ifrån Conmoreiten Fredrik Roxvall som deltog i VM i Stand Up Paddleboard.

VM är över för denna gång och i skrivande stund sitter jag på flyget och försöker smälta alla intryck. Evenemanget i sin helhet kan bara beskrivas som en stor succé, där den på pappret logistiska mardrömmen Fiji tack vare proffsigt arrangemang av International Surfing Association blev den hittills häftigaste SUP-tävlingen som arrangerats. SUP-surfingen hölls på ett rev vid namn Cloudbreak ca 45 minuters båtresa ut till havs, och distansracen utgick även de ifrån Cloudbreak för att sen sträcka sig mellan Fijis paradisöar och kristallklara vatten in mot ön Musket Cove. Sju dagars tävlingar inleddes varje morgon med att brädor och utrustning lastades på en stor lastpråm som körde ut mot revet. Efter följde en stor chartrad katamaran där idrottarna från de olika länderna reste tillsammans med ISAs personal och domare. Väl ute på Cloudbreak finns ett domartorn byggt ovanpå revet varifrån tävlingarna filmades och streamades live på nätet.

Svenska Landslaget lyckades knipa en 13e plats av 26 länder vilket är en klar förbättring mot förra årets 19e plats. Det jag personligen håller högst är att vi som lag lyfter varandra och jag vågar nog påstå att vi som nation haft bäst team spirit under hela tävlingen. Extra kul är att vi för första gången hade med en prone-paddlare (prone = surfbräda som liknar kanot som man sitter/ligger på och paddlar på), nämligen vår svensk-hawaiianska lagkamrat Anders Jönsson som knep en imponerande tiondeplats i långdistansen. Maya Persson, Andreas Svensson och vår blott artonåriga debutant Jon Hjertström stod alla för stabila insatser i de olika SUP-race-klasserna.

I SUP-surf ställde undertecknad upp tillsammans med Patrick Boyum och Sofie Simonsson där Sofie blev bäste svenska när hon knep en 13e plats i damklassen. Själv lyckades jag inte kvalificera mig från något av mina två heat, där jag i andra heatet hade behövt en 2a plats, men snöpligt nog blev 3a. Även om mina motståndare var från starka surfnationer kändes det ändå som en besvikelse att inte få tävla mer än två heat detta VM, jag hade målet inställt på att i alla fall ta mig vidare ett heat. Men kanske är det just detta som gör tävlandet så roligt, framgångar blandas med motgångar och i slutet av dagen känner i alla fall jag mig mer motiverad än någonsin att fortsätta utveckla min surfing.

Med många starka minnen och intryck ser jag nu fram emot att komma hem och återgå till jobbet samt börja förberedelserna inför VM i Danmark 2017. Tack till Conmore som stöttar mig och landslaget när vi bryter ny mark i denna unga sports historia!